Råd till tonårsföräldrar alltså föräldrar till tonåringar

Jag menar inte tonåringar som blir föräldrar utan föräldrar som har tonåringar.

Jag måste bra ge lite råd, eftersom jag själv har en lillebror som har blivit en "jobbig" tonåring.
Och jag minns så väl hur det var att vara en tonåring, dock hade jag det lite svårare än min kärar lillebror med ångest och depressioner och sånt där. Men vissa råd kan man allt ge ändå efter man läst psykologi.

Tonåren är ett tid då man ska hitta sig själv, slå sig fri från sina föräldrar. Och det ligger inte i naturen att när man är tonåring att man vill prata med föräldrar flera gånger i veckan.

Ringer man eller tjatar för mycket på en så blir det lätt så att man tycker och upplever föräldern som jobbigt, vilket som man ändå gör när man är tonåring men låt era tonåringar då sin frihet, ring inte eller tjata för mycket. Säg var som behövs sägas och inte upprepa flera gånger, dock kan jag förstå att ibland behöver saker upprepas. Men tonåringar är på väg bli vuxna och hur många vuxna uppskattar att deras föräldrar ringer hela tiden och frågar massa saker.

Dem är inte små barn längre och en del föräldrar har lite svårt släppa taget och ser tonåringar som ett litet barn än , vilket dem inte är..

Men nu ska jag sluta ge mer råd och ägna mig åt oboyen jag har i köket.

Imorgon drar jag hem, ska bli underbart! Middag på kvällen med Maria och Marco och lite god kladdkaka till efterätt :)